Startsida
Böcker
Notiser
Kulturkrock
Kontakt

 


Ansvarig utgivare:
Irina Makridova

Владелец сайта:
Ирина Макридова


Jag ansvarar inte för innehållet på externa sidor, länkade från denna webbplats.

Я не несу ответственности за содержание материалов, на которые могут быть ссылки с моего сайта.

ABBA i Sovjetunionen

Det är svårt att avgöra hur populära olika utländska artister egentligen blev i Sovjetunionen, men det gäller kvartetten ABBA, så

fick denna ensemble mycket mer uppmärksamhet än någon annan västerländsk grupp - av på den tiden allsmäktiga statliga grammofonbolaget "Melodia", som hade monopol på utgivningen av all musikproduktion i Sovjet. ABBA, som ju i Sovjet knappast kunde fått heta "pop-grupp" fick därför epitetet "vokal- och instrumental ensemble"

Stikkan Anderson (1931-01-25 - 1997-09-12), ABBA:s manager och "gudfader", hade en inte liten förtjänst i den framgången. Hans företagsamhet och uppfinningsrikedom gjorde det möjligt att finna en ömsesidigt fördelaktig finansiell modell med den sovjetiska sidan.

Långsamt men billigt

Grammofonbolaget "Melodia" gav på den tiden ut västerländsk musik på licens. Det tog i snitt 2 till 4 år efter att verket såg dagens ljus i väst. Därför kom Abbas album "ABBA" från -75 ut i början av år 1977 i Sovjet (återutgiven 1980 och 1987), LP-n Arrival från -76 och ABBA -The Album från -77 kom ut hösten -78 (återutgivna 1988). LP-n Voulez-vous från - 79 var med i "Melodia"s utgivningskatalog ("Melodia" nr 4 oktober-december 1981) redan i december 1981, men ut i den öppna handeln kom detta album först i december 1984.

Svarthandel med musiken

Det statliga, fastställda priset över disk för licensutgivna LP-skivor låg på moderata 2 rubel 15 kopek. Något dyrare - 2 rubel 70 kopek - för en skiva i lyxigt lackfodral. Men att vänta tills den efterlängtade plattan dyker upp i butikerna var närapå utsiktslöst, och därför föredrog många att från början betala "lite" extra till svartabörshajarna. Dessa vaktade på kunderna i dörrarna till Melodia-butikerna och erbjöd rariteterna för 10-15 rubel styck. Här fattades, minsann, inget i sortimentet. Så klart, svartabörshajarna gjorde gemensam sak med expediterna i den statliga musikhandeln, med folk som arbetade i tillverkningsledet på landstäckande grammofonskivfabriken (Lenin ordens Aprilfabriken) och senare på den experimentella fabriken "Gramzapis" i Moskva. De kunde erbjuda nypressade skivor långt innan de dök upp i butikerna för försäljning (om alls). Svartabörshajarna smög med kassar, portföljer och attachéväskor ur vilka skivomslag med idolernas ansikten kikade fram, så nära och ändå så långt borta och till synes helt oberörda av de vedermödor som en snålfödd sovjetisk musikälskare måste stå ut med i det då rådande bristsamhället.

Köar för skivor

Om denne musikälskare råkade ha turen att befinna sig i rätt tid och på rätt plats (helst inom armbågsavstånd från försäljningsdisken) just då man råkade släppa ett parti Melodia-rariteter till statliga (låga) priser, upplevde han sin lycka lika stor, som den kö, som sekunderna senare ringlade sig från disken och ut på gatan genom dörren, var lång. Skivorna sålde slut blixtsnabbt (det berodde på att antalet skivor som bjöds till försäljning aldrig var särskilt stor), och de som befann sig längre bak i kön fick uppleva mardrömmen av att vilket ögonblick som helst få höra expediten barska röst: "Slut för idag, medborgare…"
Designen och utförandet av de i Sovjet tillverkade skivomslagen kunde självklart inte komma i närheten av konvolut, tryckta i sådana "ruttnande kapitalistiska länder" som USA, Kanada, England, Frankrike, Tyskland och Sverige. En äkta ABBA LP, dvs en som är utgiven i väst, kunde kosta "svart" mellan 30 och 50 rubel. En hederlig knegare i Sovjet kunde på den tiden tjäna ca 90-120 rubel i månaden. (Tänk, vad hittar inte de förbannade blodsugarna på bara för att komma åt proletariatets surt förtjänade korvören!).
Soloinspelningar med ABBA-medlemmarna, deras tidiga skivor från 1973 och 1974, de sista klassiska albumen från 1980 och 1981 gavs inte ut i Sovjetunionen alls. Därför var det näst intill omöjligt att få tag i dessa. De sällsynta exemplar som på ett eller annat sätt sipprade igenom järnridån, t.ex. dubbelalbumet "Chess" 1984, betingade ett pris uppemot 100 rubel på svarta marknaden.

Manna från ovan

Som manna från ovan för alla sovjetiska ABBA-älskare, förutom de fyra "Melodia"- skivorna, kom även filmen "ABBA - The movie". Den visades på biodukarna över hela det oändliga Fäderneslandet. Filmen fick i Sovjetunionen heta rätt och slätt - "ABBA". Visningsrättigheterna för filmen hade köpts för fem år och den gick upp på biograferna sommaren-hösten 1981.
I augusti detta år presenterades filmen i TV-programmet "Sputnik kinozritelja" ("Bioguiden") av skådespelerskan Irina Mirosjnitjenko och i september började den visas i Moskva. Den kopian som visades var fem minuter kortare än originalet. Bort klipptes konsertframträdandet med sången "I´ve Been Waiting For You", samt en scen på hotellet där ABBA-gänget ögnar igenom australiensiska tidningar och fastnar för en rubrik - ABBA´s kinky velvet bad! Perversiteter gick inte för sig, se.
De bortklippta sekvenserna fick man se först långt senare, någon gång i början av 90-talet, efter det att filmen släpptes i väst på video 1987 och 1989 och piratkopior började cirkulera i Sovjet.

Sovjetisk ABBA-kritik

Sovjet-biograferna var tekniskt efter sin tid, här fanns inga Dolby-system som i väst, så filmen fick köras i mono. Det hindrade inte att filmen, för alla sovjetiska ABBA-fans blev inte bara en skildring av kvartettens Australien-turne, utan en riktig kultfilm. Man gick och såg den om och om igen, tio, femton, ibland trettio gånger!
Så, i februari 1982, publicerade tidningen "Komsomolskaja Pravda" en starkt kritisk artikel mot filmen. Den hade rubriken "Var börjar kommersen - efterord till filmen "ABBA" (Värt att notera är att artikeln var högst professionellt skriven och återges därför bitvis i bilagan. Detta, för att ge nutida läsare möjlighet att själva bedöma hur mästerliga de sovjetiska journalisterna kunde vara, när något skulle sablas ned). Efter publikationen fick tidningsredaktionen tusentals brev från rasande ABBA-älskare, men filmen försvann omärkligt och sakta från Moskvas centrala biografer. På TV visades den i sin helhet först den 4 januari 1998, på den statliga ORT-kanalen.

ABBAs besök i Moskva

I slutet av januari 1983 kom helt oväntat den manliga delen av ABBA, Benny Andersson och Björn Ulveus, till Moskva. De kom tillsammans med Tim Rice - textförfattaren till sådana berömda verk som "Jesus Christ Superstar" och "Evita". Resans syfte var att insupa den ryska atmosfören som ett led i arbetet med en nytt, gemensamt (Benny, Björn, Tim Rice) projekt - musikalen "Chess". Man avsåg att träffa världsmästaren i schack Anatolij Karpov. Dennes tidigare möte med Tim Rice i London resulterade i den idé, som så småningom skulle bli en pop-opera, snarare än en vanlig musikal.
Anatolij Karpov visade sig inte vara anträffbar och den svenska ambassadens kulturattaché Marianne Hultberg, som har vallat mången berömd svensk i Moskva, föreslog istället att gruppen skulle bekanta sig med en äkta sovjetisk pop-stjärna - Alla Pugatjova. Efter en konsert med henne, bakom kulisserna i konserthallen i den Olimpiska byn möttes stjärnorna för första gången. Senare besökte hela delegationen sångerskan i hemmet. Rörda av Pugatjovas sätt att inte bara framföra, utan helt leva med i sina sånger på scenen, erbjöd Benny och Björn henne en roll i sitt framtida projekt (rollen som Svetlana, hustrun till den ryske schackspelaren som hoppar av i väst). Alla Pugatjova var tvungen att tacka nej. Så skrev Eugenij Boldin, hennes dåtide make och direktör för Pugatjovas egen teater: "… tiderna var så pass sovjetiska då, att spela en sådan roll för Pugatjova var inte bara förbjudet, det var fullständig otänkbart. Vi hamnade i en svår sits, för det uppstod en känsla av att hela delegation kom till oss för besked, och vi kunde inte svara något. Alla Pugatjova fick ett råd från ovan (Sovjet var ju en äkta Råds-republik!) att visa gästfrihet, men att tacka nej till rollen"… ("Roman i foto", tidskriften "Ogonjok", nr.24, juni 1997).
Efter att alla berömda besökare hade åkt hem, publicerades en intervju med Tim Rice, Benny Andersson och Björn Ulveus i tidningarna "Moskovskij komsomolets" (1 februari 1983) och "Trud" (9 februari 1983). Där förnekade Benny och Björn att ABBA hade splittrats och lovade att snart komma och gästspela. Båda dessa påståenden förblev tomma ord. Man fick också veta att båda paren hade skilt sig och alla kunde på en svart-vit bild i tidningen "Trud" själva se att de båda männen skaffat skägg. Benny var, för övrigt, i Moskva tillsammans med sin hustru Mona Norklit, de lever fortfarande ihop.
Sedan var det tyst om ABBA i några år. Plötsligt, den 1 november 1986, som en blixt från klar himmel kom det en artikel i tidningen "Komsomolskaja Pravda" med rubrik "Och nu - alla tillsammans". Artikelns författare, en sportjournalist vid namn Josef Sasi, förvrängde musikalen "Chess" handling till oigenkännlighet och framställde verket som ett rent antisovjetiskt påhitt. Artikeln ledde genast till att sovjetsmakten inofficiellt förbjöd "Chess".

Jakobs stege och Benny möter Pugatjova

Det hindrade inte Benny Andersson från att besöka Moskva för andra gången i slutet av mars 1987. Den här gången för att vara med i inspelningen av det gemensamma svensk-sovjetiska TV-programmet "Jakobs stege på besök hos Utrennjaja pochta" ("Morgonposten"). Inspelningen i Ostankino leddes av två kända programledare - Jakob Dahlin och Jurij Nikolajev. Benny hade med sig syskonen Karin och Anders Glennmark - duetten "Gemini". De presenterade fyra låtar från sitt nya engelskspråkiga album - "Geminism". Detta album, för övrigt, gavs ut 1989 av "Melodia". Ett av albumets spår - "Mio min Mio" ingick i filmen med samma namn, en svensk-sovjetisk produktion. Filmen, med Astrid Lindgrens saga som grund, gjordes av den sovjetiska regissören Vladimir Grammatikov. Filmmusiken skrevs av Anders Eljas och Benny Andersson.
Samtidigt, sent på kvällen och med samma TV-inspelning som mål - landade en känd svensk rock-grupp i Moskva - "Europe". Den blev dragplåstret och höjdpunkten i tv-showen. Den sovjetiska sidan, förutom många andra i Sovjet kända musiker, företräddes främst av Alla Pugatjova. Hon sjöng ett par nya sånger - "Allo, allo" och "Koroleva" ("Hallå, hallå" och "Drottningen"). Alla Pugatjova presenterade även Benny Andersson för tv-tittarna och studiopubliken. Benny spelade några bitar ur ABBA-s repertoar på en flygeln. Alla Pugatjova sade: "Att jag inte kunde sjunga i "Chess" är väl mitt bittra öde. Men, nu har den där melodin blivit på något sätt så nostalgisk för mig. Snälla, spela Svetlanas tema för mig", - bad hon Benny vid flygeln.
TV-programmet spelades in i slutet av mars, och sändes i Centraltelevisionens första kanal natten mellan lördag och söndag den 18 april 1987. Men samtalet vid flygeln om Chess mellan Alla och Benny fick inte de sovjetiska tittarna se.
Hela detta projekt blev möjlig bara tack vare Jakob Dahlin (1952-1991). Den hittills ende svenske tv-journalist som har visat intresse för pop-kultur i Sovjetunionen.
Tidigare sovjetiska och sedermera ryska massmedia vag väldigt lite utrymme för musikaliska nyheter från Sverige under 70-, 80-, och 90-talen. Den enda snabba och pålitliga källan, förutom Internet, var (och är fortfarande) Radio Swedens ryska redaktion, som har sänt program på ryska på kortvåg och mellanvåg sedan november 1967. (www.sr.se/rs)
I Moskva startade i början av 1992, det, som så småningom blev först till "Moskvas-" och sedan till hela "Rysslands ABBA fan-klubb".

Med tillstånd av Dmitrij Shipov (övers.Gleb Meyler)

Det kapitlet ingår i rysk utgåva av ABBA:människor och musiken av C-M Palm som ville få den ryska texten översatt eftersom man (och han) inte visste särskilt mycket om ABBA-musikens öde i Sovjetunionen.